LillaMy

Då: planerade hetsmiddagar, mitt stora glädjeämne! Fantiserade ofta om mat
Nu: Tänker snarare på detta som något jag inte vill göra... man får ju så ont i magen, ångest osv. Varför skulle jag göra så mot mej själv? Ser inte samma glädje i att hetsa längre...

Då: Allt gick ut på att jag skulle ner ner ner i vikt. Tom då jag var smal! (läs: 64-65 kg)
Nu: Ja e fin som jag är försöker jag intala mej... skulle dock gärna komma i mina jeans utan att magen hänger över.. (läs: 66-67 kg)

Då: Hade 1000 saker jag inte fick/kunde äta
Nu: äter allt! Mera spontant

Då: kunde inte fika/bli bortbjuden om det inte passade mitt matschema
Nu: Ser det roliga i att fika och äta med andra!

Då: Kunde vid svält leva på 500 kcal/dag
Nu: Minst 1500 kcal är BRA för kroppen! Dock händer det att det blir mindre ibland...

Då: tränade för att bli SMAL
Nu: tränar för att må bra/stärka kroppen!

Då: Räknade VARENDA kalori!
Nu: räknar med några hundra kaloriers noggranhet.. typ 1200 eller 1500 spelar inte så stor roll..

Då: Kunde inte äta normalt eller lite över, då var ju dagen förstörd och jag kunde lika gärna hetsa!
Nu: 2500 : so what!! De e bättre än 5000 iaf!

Då: Räknade allt vad andra åt.. var avundsjuk på deras matvanor..
Nu: orka med detta... lägger energi på annat ist!

Då: idealvikt på 63-64 kg (BMI 20,8)
Nu: 66-67 är mera passligt... (BMI då ca 21,5)
______________________________

MEN...

jag önskar jag vore bättre på:

- att kunna slappna av! Får ännu ångest ibland efter mat...
- kunna stå emot de impulser att överäta då de väl kommer (för de kommer ju nog fortfarande ibland)
- släppa tankarna på att räkna kalorier lite lösare
- och just ja, komma ner till dom där 66 kg.. (nu ca 70)

Det finns att jobba på men jag har kommit långt!