Då det känns motigt...
vilket det ofta gör :/... så har man 2 val. Det första är att falla i ätarfällan vilket då är det sämre alternativet. Om jag en dag börjar äta så finns det inget stop på det. På senare tid har jag dock lyckats stoppa efter 1 ätar dag, denna dag brukar jag komma upp i ca 4000 kcal eller mer. Men har då hittat på en ny metod att om jag frossat så tar jag typ 2 dar med 500 kcal så e man inne på rätt spår igen..
Det andra valet är att känna efter och stå emot sin huger. Hungern har jag inget problem med den klarar jag lätt (ibland om man e hungrig då man ska lägga sig och de kurrar i magen kan det dock vara svårt) MEN det stora problemet mitt är sockermonstret!!! Vet inte exakt vad som startar det men ofta är det då jag är hemma hos föräldrarna eller min syrra för dom har en massa godsaker hemma tex kex kakor glass chips osv å om ja inte har nåt att göra så kan ja slinta å börja frossa.... Det kan ha att göra med att ja gjorde det hemma hos pappa då jag var yngre och fortf bodde där. Alltid då jag var ensam ääälskade (och gör fortf) att gå runt och kolla vad som finns i skåpen och känns så spännande då man hittar nåt gott å lite förbjudet att ta då de inte e ens eget...Ja borde typ alltid ha nån som e där med mig å håller koll på mig :)
Detta sockeronstret styr så mycket av mitt liv ibland.. inte just nu för ja e på rätt spår med ojoj vad jag har mått dåligt... Bodde ifjol i Spanien. Min vikt då vi flyttade ner i mars var kankse på 74 kg och hade samma mål som nu (typ 66 tills sommaren) vilket jag åxå lyckades med, MEN det var mååånga frossardagar där åxå... Man kunde köpa såna små kakor och bulla i förp.påsar och jag kunde trycka ner typ 10 st på en gång plus godis osv... Om jag hade en ätardag, så kunde jag starta på morgonen vanligt med tex youghurt eller så, men tog första bästa chans då suget satte in att slippa från jobbet (tex gå på ärenden) så in i första bästa kiosk å köpa twix eller mars eller likn. Tänkte inte, bara köpte å frossade. In i en supermercadona efter bulla. På hemvägen som är ca 1 km åt jag hela tiden, var inte medveten om nåt annat än vad jag stoppade i munnen, otroligt at ja inte blev överkörd! Det fanns kiosker och supermercadonas längs vägen å ja for in efter godis, kakor, glass.... Får nåt slags storhetsvansinne å vill h ALLT. Undras om nån annan känner igen sig där... Köper allt för mycket å orkar inte äta allt. Sedan dåligt samvete men trots detta spydde jag aldrig utan det vara bara att acceptera sitt nederlag och återgå till dieten...
Alkohol är och en bov i dramat, det väcker sockerdjävulen i mig ;) Eller om jag är nervös/spänd inför någor så äter jag.... Känner ingen ro i kroppen och ersätter det med mat då ist...
Tja inte är det lätt inte. Har dessutom en krånglig mens som försvinner så fort jag går lite ner i vikt eller tränar. Min önskan är att kunna hålla mina 65 kg, nåt kg hit eller dit för trots allt vill jag frossa nångång, annars klarar ja inte att äta nyttigt hela tiden :P I morgon exakt 4 veckor till Spanien igen. Det målet gör också att det känns lättare att fokusera på viktminskningen.
Det andra valet är att känna efter och stå emot sin huger. Hungern har jag inget problem med den klarar jag lätt (ibland om man e hungrig då man ska lägga sig och de kurrar i magen kan det dock vara svårt) MEN det stora problemet mitt är sockermonstret!!! Vet inte exakt vad som startar det men ofta är det då jag är hemma hos föräldrarna eller min syrra för dom har en massa godsaker hemma tex kex kakor glass chips osv å om ja inte har nåt att göra så kan ja slinta å börja frossa.... Det kan ha att göra med att ja gjorde det hemma hos pappa då jag var yngre och fortf bodde där. Alltid då jag var ensam ääälskade (och gör fortf) att gå runt och kolla vad som finns i skåpen och känns så spännande då man hittar nåt gott å lite förbjudet att ta då de inte e ens eget...Ja borde typ alltid ha nån som e där med mig å håller koll på mig :)
Detta sockeronstret styr så mycket av mitt liv ibland.. inte just nu för ja e på rätt spår med ojoj vad jag har mått dåligt... Bodde ifjol i Spanien. Min vikt då vi flyttade ner i mars var kankse på 74 kg och hade samma mål som nu (typ 66 tills sommaren) vilket jag åxå lyckades med, MEN det var mååånga frossardagar där åxå... Man kunde köpa såna små kakor och bulla i förp.påsar och jag kunde trycka ner typ 10 st på en gång plus godis osv... Om jag hade en ätardag, så kunde jag starta på morgonen vanligt med tex youghurt eller så, men tog första bästa chans då suget satte in att slippa från jobbet (tex gå på ärenden) så in i första bästa kiosk å köpa twix eller mars eller likn. Tänkte inte, bara köpte å frossade. In i en supermercadona efter bulla. På hemvägen som är ca 1 km åt jag hela tiden, var inte medveten om nåt annat än vad jag stoppade i munnen, otroligt at ja inte blev överkörd! Det fanns kiosker och supermercadonas längs vägen å ja for in efter godis, kakor, glass.... Får nåt slags storhetsvansinne å vill h ALLT. Undras om nån annan känner igen sig där... Köper allt för mycket å orkar inte äta allt. Sedan dåligt samvete men trots detta spydde jag aldrig utan det vara bara att acceptera sitt nederlag och återgå till dieten...
Alkohol är och en bov i dramat, det väcker sockerdjävulen i mig ;) Eller om jag är nervös/spänd inför någor så äter jag.... Känner ingen ro i kroppen och ersätter det med mat då ist...
Tja inte är det lätt inte. Har dessutom en krånglig mens som försvinner så fort jag går lite ner i vikt eller tränar. Min önskan är att kunna hålla mina 65 kg, nåt kg hit eller dit för trots allt vill jag frossa nångång, annars klarar ja inte att äta nyttigt hela tiden :P I morgon exakt 4 veckor till Spanien igen. Det målet gör också att det känns lättare att fokusera på viktminskningen.
Kommentarer
Trackback
