Hand i hand

Går jag och mitt lilla moster. Det sitter på bordet här brevid å dinglar med benen. Äckliga lilla monster. Men samtidigt min trygghet - ibland - iform av maten. Är ganska uppgiven nu. Borde gömma undan vågen. Det är så känsligt just nu. Å det som gick så bra... :( Igår, tja kanske åt 1500 kcal men tränade ordentligt åxå så, ändå känner ja mig som värsta fettot. Vägen i morse visade på 68,4. Oförändrat altså. Allt känns bara piss... känns som att ja aldrig kommer att komma ner till mitt 65 mål ;(

Tror ja lägger vägen å bloggen på hyllan ett tag, far till Hesa nu i helgen å ska försöka lämna monstret hemma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0