Blir man någonsin 100% frisk?
Kom på idag, att jag på de senaste 2 månaderna bara släppt fram monstret 1 ggr, det var på möhippan, å det var mkt alkohol inblandat. Då gick jag upp 4 kg den helgen, det tog 2 veckor att gå ner igen.
Läser bloggar om andra med problem - mkt större än mina. Ja känner deras ångest å ja vill verkligen ALDRIG MERA ALDRIG MERA trilla dit igen. Så mkt som gått till spillo pga mina ätstörningar. Så många gånger man fått säga nej till olika saker, så mkt lögner.. ja började åxå fundera över hur mkt mamma tex fattat. Allt mitt prat om nyttig mat, ibland springer ja å skåpen å trycker i mig allt onyttigt, ibland vägrar ja äta... om hon bara tror att ja e jättekrantto me maten eller hur mkt hon eg fattar....
Oh well. Allt fixat nu till helgen å man kan se fram emot n¨got utan att oroa sig för maten :D visst ja kan trilla dit. Chansen finns alltid.
Börja va trött...
Svarar på alla kommentarer i ett inlägg, blir lättast så :)
Tankar: Haha så har jag det hela tiden, förstår inte hur jag kan ha så lågt blodtryck. Röker, har inte tränat ordentligt på evigheter. Efter några dagars fasta går man ju på adrealinet :)
080424's food: Tack, hoppas att du gillade den! Känner du igen dig i just det här inlägget eller i hela bloggen?
fuck it: Det känns faktiskt riktigt bra nu när min bästa vän vet, däremot hade jag helt klart klarat mig utan att mina föräldrar gör det. Just nu blir det som om de motarbetar mig lite även fast det inte är deras mening. Har du blivit diagnostierad för någon äs? Lycka till med allt! :)
Jaha nej vad roligt, det betyder ju att jag kan läsa din och se min framtid nästan ;) Ungefär hur länge "ligger du före"?
Ja precis, det är lite obehagligt faktiskt.. Hur länge har du varit sjuk? Skulle vara kul att läsa lite om din bakgrund eller vad man nu ska kalla det, finns det något inlägg jag kan läsa eller så? :)
Tack detsamma! Usch, det där är verkligen sant. Det gäller att sätta sig emot monstret och utmana sig själv helt enkelt. Vi kommer klara det båda två :)
Jag känner precis likadant, att inte göra någoting eller något "litet" gör att det kryper i kroppen på mig. Att bara titta på tv går inte, måste sitta med laptopen eller något annat också :P Sen att det till viss del är lugnande gör det bara svårare att låta bli!
