Varför jag?
Det finns många olika teorier om varför en person är mottaglig för ätstörningar. Ärftliga faktorer kan spela en roll, det kan vara en störning i de ämnen som styr hunger- och mättnadskänslor och reglerar aptiten. Det kan vara svåra upplevelser och känslor som trängts undan. Det kan handla om relationer, roller och konflikter i familjen. Det kan röra sig om mobbning och kamrattryck eller om alltför höga prestationskrav från omgivningen.
Det börjar med bantning
En ätstörning börjar nästan alltid med bantning. En person som befinner sig i en känslig period i sitt liv, som utsätts för psykisk press eller sociala påfrestningar och som kanske är osäker på sin identitet, blir lätt påverkad av skönhetsidealen som går ut på att: smal = vacker = beundrad = att vara någon = lycklig. Den utlösande faktorn kan vara en besvärlig situation som framkallar stress och förstärker känslan av otrygghet. För att få kontroll över tillvaron, få makt över sin kropp och bli uppmärksammad börjar man banta. Bantningen ger i början en stark identitets- och frihetskänsla, men snart har man fastnat i en ond cirkel där tankarna fixeras vid mat och vikt. Biologiska, sociala och psykologiska faktorer hjälper till att upprätthålla den onda cirkeln så att det blir nästan omöjligt att ta sig ur den på egen hand.
Jag MÅSTE äta för att vara frisk!! Måste äta minst 1500 kcal per dag (någon dag KAN det ju bli mindre men en tumregel)
Försöker äta mindre kolhydrater i maten dock, mera proteiner och nyttiga fetter. Dagens frukost bestod av en youghurt (ganska det, 92 kcal/100 g) samt lit musli men mest hasselnötter, kanske 20 gram. Sedan även kaffe och vitamindryck till det. Vid paus åt jag en kiwi... (måste kolla upp om det innehåller kolhydrater?!? är inte så bra på detta med kolhydrater faktiskt!)
Nu blir det en promenad och sedan lunck, sallad med massa tonfisk och grynost! Sedan frukt till mellis och ikväll omelett med rivna morötter.
